Att vara springvikarie på 4 olika ställen tär på mig. På Annagården och på psyket känner jag mig hemma och trivs jättebra... men att jobba enstaka kvällar på hus där man varken känner personal eller boende är inte speciellt kul. Att hela tiden vara ny och ursäkta sig för att man inte hittar, "Vad sa du att hon hette?", "Vilken avdelning bor han på?"... Jag vill egentligen mest av allt jobba på psyk! Avd. 1 som jag varit mycket på är kanske världens bästa arbetsplats. Härlig personalgrupp, varierande arbetsuppgifter och patienterna kan vara allt från 18-100 år. Där känner jag att jag utvecklas och lär mig nya saker hela tiden.

Äldreomsorgen är också bra. Men just nu känner jag för psyk. Problemet är att de inte har något längre vik till mig, där har jag jobbat så lite länge och har långt kvar till en tillsvidareanställning, jag är inte ens inlasad. I kommunen där emot har jag typ 50 dagar kvar till en TVA. Det skulle inte vara dumt att få ett schema och betald semester. Tänk att kunna planera sitt liv! Men frågan är då... ska man tänka på att det är tryggt att vara TVA och jobba på ett ställe där man kanske egentligen inte riktigt vill vara.... eller ska jag börja om från noll och slita mig fram med strödagar på psyket och hoppas på att det kommer loss något?

Det känns som att jag är hjärndöd om jag nu tackar nej till ett vik inom äldreomsorgen som inom 2 månader kommer att leda till en TVA... eller? HJÄLP MIG!

I-landsproblem, jag vet.... men jag är verkligen kluven.