För 26 år sen låg Gita och kämpa,
Åke stod bredvid och sa hon skriket måste dämpa.
Fan, vilken unge, nu ska du ut!
Åke trösta och log...
men nog va även han trött och slut!
Till slut kom du,
skrynklig vit och ful.
Så ful att de starkt funderade på att lämna dig i ett skjul.
Men till Hjoggböle fick du följa
och åren gick så fort.
Tänk så många gånger de din rumpa fått skölja
för att få bort all lort.
Sen träffa vi varann
och fortfarande följs vi åt.
För alltid tillsammans i samma stormiga båt.
Grattis grattis på din stora dag!
Tvätta dig noga så ses vi på ett tag.
Puss /Maja.

Det kallar jag en riktig vän! Haha! :)


<3 <3 <3